Historia

Den äldsta bonaden i samlingarna är från 1880. Men det hela började ta verklig fart kring förra sekelskiftet och blev ett mode som spred sig hastigt tack vare postorderkataloger och mönstertidningar. I Svenska Manufakturlagret Oscar Ahréns sommarkatalog 1926 kunde den hugade spekulanten välja mellan 37 olika bonadsmotiv. Snart hängde det broderade bonader på var och varannan vägg. Till en början var det mest hos ”herrskapsfolket” som hade tid att ägna sig åt broderi men så småningom fick de sin största spridning hos torpare och bönder, arbetare och tjänstemän. Bonaderna hängde där på hedersplatserna, i bildfattiga miljöer, utan konkurrens. Stora bonader i stora hem. Små i torpstugorna.

Så föll intresset och kunskapen (kanske också tålamodet) i glömska för att då och då få en renässans. 

Bonaderna kan se olika ut från tid till annan och från plats till plats. Bonader avsedda för salonger och förmak eller finrummet är på ett vis medan barnkammarbonader och köksbonader är på ett annat. Det har också med mode och idéer att göra, vad som var rätt och riktigt där och då. Man var också beroende av tillgången på material. I krigs- och kristid var det svårt att finna det utbud som önskades. Men man kan ändå se vackra uppbyggliga och fosterlandskära motiv och texter från t ex Andra världskriget.

I jämlikhetsdebatten på 1970-talet kritiserades broderi under parollen ”förspilld kvinnokraft”. Kanske har vi idag en bredare och mer generös syn på handarbete och hantverk. I en tid av globalisering kan man se likheter mellan hur man använder det broderade budskapet på likartat sätt i flera länder. I många textila uttryck finns också en möjlighet och ett behov av att uttrycka protest som i gerillastickning, genom att brodera på säten i kollektivtrafiken, brodera budskap för rättvisa och jämlikhet etc. I gamla tider var broderiet speciellt i de högra samhällsklasserna något som utfördes av män medan det mer folkliga var en kvinnosyssla.